Kap 22 - You only live ones



Tidigare :
- Aren’t you going to shower or something? Frågade Sara och skrattade.
- RIght, sa jag och drog snabbt med mig Harry ut genom rummet.
När vi väl kommit in i mitt rum tryckte Harry upp mig mot väggen och kysste mig på halsen. Jag skrattade och drog upp hans ansikte så jag kunde kyssa hans läppar. Jag lade mina händer innanför hans tröja och drog snabbt av honom den innan vi flyttade oss mot badrummet. Harry avbröt kyssarna för en stund och tittade in i mina ögon med ett flin på läpparna.
- You know what they say. Save water, shower together, sa han och skrattade.
Jag flinade och lät sedan hans läppar åter träffa mig.
Jag stod framför mitt sminkbord och kletade på ett lager av fondation. Min kära blåtira började sakta men säkert bli mindre synlig och Harry betraktade mina rörelser från min säng. När mitt ansikte såg normalt, fast väldigt översminkat ut, tog jag upp mobilen och tittade på klockan.
- Right, I gotta go now Harry. But you’re staying here right? Frågade jag honom och lade ner mina saker i min väska.
- Yeah right, sa han och tittade upp från mobilen.
Jag kysste honom snabbt på läpparna och gick ut genom dörren till hallen.
- How’re you coming there? Frågade Harry som hade gått efter mig och lutade sig mot väggen.
- It’s like ten minuts there so I am going to walk, sa jag och tog på mig mina skor.
- Aren’t you gonna buy a car or something? You’ve driverlicense, sa han och log mot mig.
- I would love to, but I got you, my personly driver, sa jag och skrattade lätt.
- You dropped your phone, sa Harry och plockade upp den där den låg framför hans fötter.
Han grimanserade mot den och vände den mot mig, den var spruken.
- Man, not again, sa jag och tog imot den.
- Se now i really need a job, new phone, bills to pay and a car. Oh god, I got a stressed life , sa jag och flinade mot Harry.
- Call me if you need a ride home, sa han och kramade om mig lätt.
- Thanks babe, sa jag och gick ut genom dörren.
- Bye.
- Bye, and say hey to Zara with a Z, sa jag och skrattade.
- Zayn and Sara? Frågade Harry och tittade ner på mig där jag stod i trapp uppgången och hade svaårt att andas.
- Yeah, sa jag och tittade på klockan.
- Oh gotta go, sa jag och började gå mot cafet.
På mig hade jag en mysig tjock tröja och ett par enkla blå jeans. Mitt hår låg i mina naturliga lockar och jag satte snabbt på mig solglasögonen när jag kom ner till entren. Där nere stod ett tiotal fans som antagligen letade efter Harry.
Jag såg Liam komma gående på gatan med händerna i fickorna. Jag tog av mig mina glasögon och log svagt mot honom. Han log tillbaka när han såg mig och vi mötes i en kram. Vi gick in i cafet och beställde det vi skulle ha, sedan gick vi och satte oss vid ett bord längst inne i cafet. Liam tog en klunk av sitt cafe och granskade sedan mitt ansikte.
- Make-up kan be pretty amazing sometimes, sa han och log lätt.
- Yeah, I look normal, sa jag och skrattade.
- Yeha you do. But have they catched the guy who did it?
- No, not as far as I know, the police haven’t called me yet, svarade jag och drack en klunk av mitt te.
- So whatsup? Frågade jag och lade huvudet lite på sne.
- I was gonna say fine, but then I would be lying. I’m okey, svarade han och tittade ner i sitt knä.
- You know that I’m here for you, sa jag och försökte få hans ögonkontakt.
- Thanks, svarade han och tittade upp.
- So, did she tell you why?
- Well not exakly, she just told me it wouldn’t work. I think that the fans have started giving her more hate, svarade Liam.
- That’s to bad.
- Yeah, like what would you do?
- If I were you or her?
- Her, like what do you do when you get hate? Frågade Liam.
- Well I haven’t got that much hate, but I just ignore it. I don’t understand how she just can like give everything up. I mean you two have been together for a long time now, sa jag.
- Yeah, svarade han kort.
- But I think she got a reason, she will tell you soon, I hope, fortsatte jag och gav honom ett snett leende.
- Thanks Ellie, you’re a trully friend, sa han log mot mig.
- Anything for my friends, sa jag och log.
Jag och Liam hade suttit och pratat i snart två timmar på cafet, det var otroligt härligt att prata av sig och han var en riktigt bra lyssnare. Min mobil gav ifrån sig ett ljud och jag tog upp den, sprickorna i den var stora och jag grimanserade när jag såg de. Liam skrattade lite tyst och jag gav honom en ”don’t say a word” blick. Jag hade fått ett sms från Harry som undrade var jag var. Jag hade förövrigt bytt hans namn till Harryy ;).
From: Harryy ;)
How’s everything going, baaabee? xx
To: Harryy ;)
Everything’s going greeeaat, what’s u up 2? xx
Jag lade mobilen på bordet och inom två sekunder hade han svarat igen. Jag gav Liam ett snabbt leende och tog upp mobilen igen.
From: Harryy ;)
So, are my pumpkin pie coming home soon? I miss you xx
To Harryy ;)
Ohh your pumpkin pie ;) Well yeah, I’m just gonna talk to Liam a bit more, missyou2 xx
From Harryy ;)
That’s good cuz Zara is kinda driving me crazy. They are all over eachother, hehe xx
To Harryy ;)
I’m coming to save ya xx
Jag lade ner mboilen i min väska och tittade på Liam.
- Nice phone, sa han och flinade.
- Very funny, I droped it this morning, sa jag och lade väskan över axeln.
- Well, the curly guy at home miss me so I should get going, sa jag och flinade.
- He’s obsessed with you Ellie, sa Liam och skrattade.
- Well yeah, like that’s something odd. I’m like the best, sa jag sarkastiskt.
- Ofcourse you’re, svarade Liam och skrattade.
När vi kom ut på gatan igen sa vi hejdå och kramade om varandra, sedan gick vi åt olika håll. När jag var nedanför min lägenhet ringde det i mobilen och jag fiskade lätt upp den.
Mamma stod det på skärmen och jag svarade med en enkel suck.
- Tänker du låta din stakars mamma få reda på att hennes dotter blivit misshandlad genom en skvaller tidning? Sa hon förfärat i luren.
- Ehm, kinda. Vad skulle jag gjort? Okej okej, det där lät dumt, jag skulle väl ha ringt dig då, sa jag.
- Precis, hur är det med dig?
- Bra, jag har ju fått stöd av mina vänner här nere så det är lugnt.
- Var det Harry som gjort det? Frågade hon och tog ett sjupt andetag.
- Nej, vad tror du om honom mamma? Det var Pontus, kommer du ihåg honom? Sa jag och suckade.
- Tur, men ja urch. Iaf jag måste gå nu. Juste jag kanske glömde att berätta, men vi sitter på en flyg påväg till London just nu, eller ja, de skall starta. Hoppas att vi kan bo hos dig hjärtat, sa hon och jag spärrade förfärat upp ögonen.
- Men va? Skämtar du med mig? Sa jag högt i telefonen.
Mamma skrattade nervöst i andra sidan luren och sa ett fort hejdå innan hon klickade mig.
Jag suckade högt och gick med tunga steg upp till lägenheten.
Okej så, ogenomläs/ obearbetat kapitel får ni här, hehe:)

har precis läst ikapp. as bra novell. kommer defenitivt att följa den :)