Kap 23 - You only live ones



Tidigare :
Mamma stod det på skärmen och jag svarade med en enkel suck.
- Tänker du låta din stakars mamma få reda på att hennes dotter blivit misshandlad genom en skvaller tidning? Sa hon förfärat i luren.
- Ehm, kinda. Vad skulle jag gjort? Okej okej, det där lät dumt, jag skulle väl ha ringt dig då, sa jag.
- Precis, hur är det med dig?
- Bra, jag har ju fått stöd av mina vänner här nere så det är lugnt.
- Var det Harry som gjort det? Frågade hon och tog ett sjupt andetag.
- Nej, vad tror du om honom mamma? Det var Pontus, kommer du ihåg honom? Sa jag och suckade.
- Tur, men ja urch. Iaf jag måste gå nu. Juste jag kanske glömde att berätta, men vi sitter på en flyg påväg till London just nu, eller ja, de skall starta. Hoppas att vi kan bo hos dig hjärtat, sa hon och jag spärrade förfärat upp ögonen.
- Men va? Skämtar du med mig? Sa jag högt i telefonen.
Mamma skrattade nervöst i andra sidan luren och sa ett fort hejdå innan hon klickade mig.
Jag suckade högt och gick med tunga steg upp till lägenheten.
Jag tog av alla mina saker ute i hallen och gick med klampande steg in i vardagsrummet. Därinne satt Harry och slö tittade på tv, jag suckade högt och ljudligt och fick snabbt hans uppmärksamhet.
- How’re you?
- Fine, sa jag torrt och satte mig tungt ner i soffan.
- Right, and my name is Tess, sa han ironiskt.
- It’s just, my mom are on her way here, like she told me tre min ago. Who does that? Sa jag och blev mer irriterad när jag hörde mig själv säga det.
- That’s not so dangerus, It will be fun meeting her, sa han och kysste mig lätt på axeln.
- I’m just so... arh, sa jag och hassade så långt ner i soffan som det var möjligt. Harry skrattade tyst åt mig, jag betede mig säkert som en tre åring men min mamma är bara för mycket.
- Come on, sa han och pussade mig på kinden. Jag suckade än en gång tungt och Harry stängde snabbt av tvn.
- Where is Sara by the way? Sa jag.
- Ehm, I don’t really know, but I think that she went home to Zayn, sa Harry och flinade.
- So they did they do anything? Frågade jag nyfiket och ett leende smög sig upp på mina läppar. Harry log mjukt mot mig och placerad sedan sina händer på mina kinder. Han strök bort lite hår som sjunkt ner framför mina ögon. Han kysste mig lätt på min pannan och jag drog in honom i en härlig kram.
- There’s my girl, sa han med ett nöjt leende.
- But not as far as I know, fyllde han i snabbt om Sara och Zayn.
Min mobil plingade till och jag tog upp den, mamma hade skrivit att de var framme i London om tre timmar, alltså klockan sex. Jag lade ifrån mig mobilen och gick stelt upp ur soffan. Jag gick till badrummet för att bättra på min sminkning och loggade sedan in på twitter. Många hade trendat #hopeugetwellEllie och jag log åt tanken av att frittfämande människor sitter och bryr sig om mig, lilla jag från Svergie. Jag skrev ett snabbt tweet och gick sedan ut till Harry som också satt med sig telefon. Jag satt mig långsamt ner i soffan och pussade honom mjukt på halsen upprepande gånger.
Vi städade lite i lägenheten och tog det lungt tills det var dax att hämta min mor. Vi kom tillflygplatsen några minuter innan deras flyg landat så vi satte oss ner och väntade. Harrys hand vilade lätt i min och jag log mot honom när han tittade på mig.
- Have the nerves come yet? Frågade jag och knuffade lätt till honom i sidan.
- A bit mabey, sa han och skrattade lite generat.
- Aw Harry, she’s gonna love you as much as I do, sa jag och han kysste mig lätt på läpparna.
- Not in the same way thought I hope, sa han och flnade.
- You’re always have to be dirty, don’t you? Sa jag och skrattde.
Efter ytterligare tio minuter såg jag äntligen ett bekant ansikte, mamma släpade på en stor väska och log stort mot oss båda. Hon störtade in i min famn och jag gav Harry sura blickar medan han stod där så snällt och log.
- Hi, sa jag när hon släppt mig.
- Hello,, tjöt hon nöjt och vände sig mot Harry.
- You must be Harry, I’m Stina, agoin, sa hon och skrattade lätt.
- Nice meeting you in real life, sa Harry och skakade hennes hand.
- You too.
- So, shall we? Frågade jag och log.
- Sure, svarade Harry och tog min hand igen.
FÖrlåt för det wxtremt korta delen, mer kommer!

haha hon måste verkligen tycka att sin mamma är jobbig :) haha.
as bra fast det var kort :)