Kap 9 - You only live ones



Tidigare:
Jag böjde mig den sista biten och besvarade den. Just nu var jag som lyckligast, jag kunde dock inte vänta efter att Sara kommer hit, då kommer det bli otroligt kul.
Vi eller rättare sagt Harry betallade eftersom att han vägrade låta mig betala. Sedan gick vi ut till bilen och Harry började köra ut från resturang parkeringen.
- Thank you for tonight honey, I’ve a great time, sa jag och tittade på honom.
- Me too, Now I can’t wait to the gala and show the world that you’re mine, svarade Harry och lade sin hand på mitt lår.
- So your plaze or mine? Frågade jag, höjde ögonbrynen och log.
- You read my mind girl, sa Harry och flinade.
- So your plaze then, konstaterade jag och höjde på ögonbrynen.
- Sure, svarade han och vände focusen mot vägen.
Vi satt och pratade hela bilresan hem till Harry. När vi väl vara framme gick vi och lade oss i soffan sedan satte vi på en film. Harry gäspade stort efter bara tio minuter och jag log mot honom.
- Are you tired babe? Frågade jag och tittade medlidande på honom.
- Yeah, aren’t you? Frågade han tillbaka.
- Nahh, but we can go to bed anyway, sa jag och reste mig ur soffan.
Vi stängde av tv och gick för att borsta tänderna, tio minuter senare låg vi i sängen och jag hade lånat en stor tröja av Harry. Vi pratade en stund och Harry blev bara tröttare och tröttare för varje sekund som gick, tillslut slöt han ögonen. Jag skrattade tyst åt honom och han öppnade ena ögat och tittade på mig. Han lade sina händer på mina kinder och drog mig närmre. Vi kysstes en stund innan vi lade oss tillrätta, hans arm skyddande runt mig i ”sked”. Jag slöt ögonen och lyssnade på Harrys andetag som bara blev tyngre och tyngre. Jag låg där och försökte förgäves somna men utan resultat. Tillslut drog jag mig försiktigt ur Harrys grep och ställde mig upp på det kalla golvet. En rysning spreds i min kropp och jag började gå mot köket. Väl där satte jag på vattenkokaren och gick runt lite i lägenheten. Jag stannade vid ett litet musik rum och blikade in där, i högra hörnet stod där ett piano och jag gick med lätta steg bort till det och satte mig på stolen. Jag slöt ögonen och lade mina händer på tagenterna och började spela den låt jag så väl kände igen och kunde utan att titta. När jag spelat introt öppnade jag munnen och lät orden dansa ur min mun.
Jag hörde en knarrande planka bakom mig och vände mig snabbt om, till min förvåning stod Harry där och tittade fasionerat på mig. Jag tittade generat ner i mitt knä och lade en hårslinga bakom örat.
- I didn’t know that you could play, or sing, sa han förvånat.
- No well, I didn’t want to wake those memories up, svarade jag kort och tittade ner i mina händer.
Jag kände Harrys bränande blick och var tvungen att göra något, så jag reste mig snabbt upp och gick fram till honom. Jag stannade några decimeter ifrån honom och tittade upp i hans nyvakna gröna ögon, jag kunde inte undgå att le. Han lade sina händer mjukt på mina höfter och drog mig närmre.
- You do know you can tell me everything yeah? Sa han oroligt.
- I do know that, but hey, I will tell you. Like tomorrow, not now, it would take the hole night and you’re tired, sa jag och log mot honom.
- Right, but, I couldn’t sleep. You weren’t there, svarade han och log charmigt.
- I couldn’t sleep, I made tea. Want some? Frågade jag och drog mig ur hans grep.
- As long as you are nere me, hell yeah, svarade han och flinade.
Vi gick ut i köket och gjorde teet, sedan gick vi och satte oss i soffan. Där pratade vi lite och njöt nog mest utav varandras sällskap. Efter någon timme hade jag hunnit bli riktigt trött så jag hjälpade stort och lade mig i Harrys famn i soffan. Strax därefter kände jag mig tyngre och tyngre och allt svartnade för ögonen.
