Tidigare: 

• I gotta go now, but I’ll be right back, sa hon och öppnade dörren.
• Yeah yeah, hurry. I miss you already, sa jag och skrattade lite.
• Don’t forget to lock the door, sa han och började gå.
• Sure mom, sa jag och flinade. 

 Mitt hjärta började banka snabbare, tänka om Pontus spanat på oss och sett när Harry åkt härifrån. Jag gick med tysta steg till hallen och tittade ut genom nyckelhålet, en suck slank ur mig och jag öppnade dörren snabbt.

• En sådan tid det tar så, sa en trött Sara.
• Jag trodde att du var någon annan, sa jag tyst. 
• Men VÄNTA! Vad har hänt? Ropade Sara. Hon tog mitt ansikte mellan hennes händer och granskade det väl.
• Har Harry gjort detta mot dig? Frågade hon allvarligt.
• Är du go eller? Nej, inte precis. Men det är en lång historia, sa jag och låste dörren efter henne.
• Så berätta, sa hon och drog mig till soffan, hon höll på samma ställe som Pontus hållt på och jag drog snabbt åt mig armen. 
• Men herregud, sitt och berätta, sa hon bestämmt.
• Okej, så jag träffade på Pontus igår. Han berättade att han letat efter mig, sedan tog han tag om min handled och vägrade släppa, så jag spottade honom i ansiktet. Då slog han till mig i ansiktet och sparkade mig sedan i magen. Harry kom som tur var men Pontus hade redan stukigt. Vi åkte hem till honom direkt och tittade på film. Imorse åkte vi till sjukhuset för midjan eller ja magen gjorde så ont, sa jag och log lite lätt mot Sara.
• Oj, sa hon och satt med öppen mun.
• Close the mouth dear, you will get flies in it otherwise, sa jag och skrattade.
• Så, vad sa de? Frågade hon efter en stunds tystnad.
• Jag har två brutna revben, sa jag och drog upp tröjan så man såg det stora blåmärket.
• Och sedan fick jag smärtstillande, fortsatte jag sedan.
• Men herregud, Pontus är ju helt sjuk i huvudet. Du polisanmälde väl honom?
• Jadå. Men juste, det är en till grej, lova att inte bli sur? Sa jag försiktigt och suckade.
• Jag lovar, sa hon kort och tittade nyfiket på mig.
• Jag var typ gravid också, sa jag tyst och vände ner blicken i knät. 

Även om jag inte skulle fått missfall och fått reda på att jag var gravid skulle jag gjort abort. Men jag kunde inte hjälpa att känna mig ledsen över att jag förlorat ett barn. För det hade jag faktiskt, på fel sätt. Pontus borde bli straffad för det, han har tagit ett liv.

Sara tittade storögt på mig och växlade blicken mellan mig och min mage. Efter några minuter öppnade hon munnen.

• Seriöst? Är du gravid? Frågde hon högt.
• Var Sara, Var. Sparken i magen gjorde så jag fick missfall. Jag visste inte att jag var det förrens doktorn berättade att den dött.
• Men herregud kvinna! Och jag missar allt det smarriga dramat, sa Sara och spelade sur.
• Smariga dramat var det ja, sa jag och skrattade.
• Nu är det din tur. Vad i hela helsike hände igår och vilka var ni? Frågade jag nyfiket.
• Det var Louis, Eleanor, Zayn och jag. Vi hade det jätte kul och drack en del gjorde vi också. Jag minns att Zayn frågade var du och Harry var och jag sa att jag inte visste. Han följde nog med hem till dig först där det var låst så jag fick sova hos hans cribe, sa Sara och skrattade.
• Så inget hände? Sa jag och vickade med ögonbrynen.
• Kanske, svarade hon och flinade.
• Med eller utan kläder, sa jag och flinade. Sara rodnade en anning.
• Sluta Ellie, sa hon och slog till mig på armen, jag skrattade högt.
• Nejmen några oskyldiga, fulla, kyssar om man säger så, sa hon och log fånigt.

Det knackade på dörren och jag gick dit, Harry stod utanför med en väska och fingrade på sin mobil. Jag öppnade dörren och mötes av en stor musig kram.

• I’ve missed you like this much, sa Harry när han släppt mig och höll upp sina armar för att visa hur mycket han saknat mig.
• Well I’ve missed you more, sa jag och kysste honom.

Vi hörde Sara harkla sig bakom oss och jag vände mig om. Hon flinade mot oss och gick in i köket.

• You use to say hi, Sara, sa jag och blängde mot köksöppningen.
• Hi Harry, ropade hon med en tillgjord röst.
• Hi Sara, ropade han tillbaka med samma röst.

Jag gick ut till Sara som stod och tog fram mat, hon hade väl antagligen inte ätit någon frukost ännu. Jag satte mig på en barstol och tog upp mig mobil, jag tittade twitter och min logg var överspammad med länkade bilden. Jag tryckte upp några och de mesta var när jag och Harry var utanför sjukhuset och utanför hans lägenhet. Jag såg helt hemsk ut, men i och försig vet jag ingen som ser bra ut med en fet blåtira i ansiktet. De flesta frågade vad som hänt med mig medan andra hoppades att jag skulle bli bra snart. Jag tittade in på några skvaller sidor och såg några nyheter om det. De stod mest om att de trodde att Harry hade misshandlat mig, vilket var absurt. Jag gick in på twitter och skrev ett enkelt förklarande tweet.

Thanks for all the support guys. I just want to make it clear for you all that Harry haven’t abuse me in any way. Infact he helped me the most when I needed it 

Harry hade ställt sig bakom mig och tittade över min axel på mobilen. 

• Isn’t it weird how they think it’s you who should’ve done this, sa jag och tog upp en bild.
• Yeah abit, sa han och pussade mig på kinden.
• Have you told Sara everything? Frågade han mig.
• Yes she have, svarade Sara och skrattade lite lätt.
• Well the guys asked if they could come over. One Mr.malik wants to see Sara, sa Harry och vickade på ögonbrynen mot Sara. Hon rodnade och skrattade lite nervöst.
• Nice, when? Frågade jag och log.
• Like ten minuts? Sa Harry fundersamt.
• Sounds good, a whole movie night that I’ll try not sleep throw, sa jag och skrattade.

Några minuter senare ringde det på dörren och jag gick för att öppna. Där ute stod hela gänget, jag log mot de och det log prövande tillbaka.

• Nice to see you Louis with both your eys open, sa jag och log.

Han brast ut i skratt och kramade om mig. De andra gjorde likadant.

• Thanks for the shoes Eleanor, they’re right over here, sa jag och pekade på skostället.
• It’s nothing, great that we have the same size, svarade hon och log stort.

Jag nickade instämande och vi gick ut till de andra som satt sig i soffan och på madrasser på golvet. Jag satte mig långsamt ner på en madrass och grimanserade för att de gjorde så ont. Alla åtta tittade oroligt på mig och jag blev om ens nervös. Jag tog ett djupt andetag och började berätta vad som hänt. 

• ... And yeah, I’ve got two broken ribs, sa jag och log.
• Cool, sa Niall och flinade. De andra skrattade och jag log mot honom.
• And I’ve forgot. Well we didn’t know before the doctor told us that I was pregnant but got misscarige beacuse of the kick, sa jag tyst och Harry som satt bredvid mig tog min hand.

De andra slutade tvärt skratta och tittade seriöst på mig. De såg faktiskt ganska roliga ut om man tänker efter, jag har ju fått smälta händelserna i några timmar nu men jag fattar vilken chock det måste vara för de.

wihoo nästa kommer imorgon :))